Oh dessa härliga ungar

Cyklade tidigare idag till konsum för att handla lite smått och gott, och på ditvägen hör jag hur nån ropar hallå ett antal gånger men bryr mig inte allt för mycket om det, vem skulle ropa hallå till mig lix? ;)
Iaf, sen när jag cyklade hemåt igen hör jag det där jävla hallåandet igen och stannar cykeln för att se vart ropen kommer ifrån.
Då ser jag ett litet blont huvud sticka upp från en balkong samtidigt som jag hör hallåandet igen.
Ungen ser att jag ser och slänger sig på golvet och fnissar hysteriskt samtidigt som hon visk-skriker till sin kompis "hihihihi hon såg mig hihihihi"
Kunde inte låta bli att skratta för mig själv när jag hörde hur förtjusade dom vart bara för att jag hörde dom.
Där kom det lilla huvet fram igen men försvann lika fort som det stack upp.
"oj hon står kvar, tänk om hon skvallrar för mamma!"
Lilla gullunge!
Hon blev rädd att jag skulle skvallra för hennes mamma.
Vad lätt allt hade varit om det var ens största skräck nu för tiden också.
Precis när jag ska börja cykla igen ser jag bådas små huvuden sticka upp bakom räcket igen, jag ger dom mitt finaste smile och säger tillbaka "akta så inte mamma kommer" varav dom springer in i lägenheten med plattan i mattan typ.
Dumma Erica, tänk om dom trodde att jag skulle skvallra?
Äsch.
Gulliga var dom iaf.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0