Sanndröm?

Inatt drömde jag den verkligaste drömmen jag någonsin drömt.
Jag var mamma, till världens minsta lilla sötnos som hette Jonathan.
Första gången i mitt liv jag kände att jag var behövd, att jag betydde nått för någon, och så var det bara en dröm. Varför kan man inte känna så i verkliga livet för?
Tror faktiskt att det var en sann dröm, som visade hur det skulle ha vart..
Åh, jag kan inte sluta tänka på hur det skulle vart om det hade blivit så, ifall jag skulle bli mamma nu i juni.
Förstår inte att ett barn kan vara så efterlängtat när det inte ens finns än.
Jaja, barn och sånt får jag väll ta när jag blir lite äldre, men jag kan knappt vänta! Vill vara typ 23 nuNuNU!

No shit Sherlock! xoxo

RSS 2.0